Filmtips, fransk film och filmklassiker

The Constant Gardener är Fernando Meirelles filmatisering av den världsberömde författaren John le Carrés roman “Den trägne odlaren”. Fernando Meirelles är framförallt känd för filmen “Guds stad”. I huvudrollerna ser vi Ralph Fiennes, (Röd drake) och Rachel Weisz (Om en pojke, Mumien) som gjorde bra i från sig och fick en Oscar för sin prestation i denna film.

Filmen handlar om Justin Quayle, en engelsk diplomat som arbetar på ambassaden i Kenya. Vid en presentation i England, framförd av Justin träffar han aktivisten Tessa som tydligt uttrycker sina åsikter och känslor om situationen i Afrika och Englands inblandning. Resten av åhörarna lessnar på Tessa och tar sig därifrån men Justin, som den snälle man han är börjar tala med Tessa och de kommer riktigt bra överens. Kvällen slutar i säng hemma hos Tessa.
Tessa ber Justin om att ta med henne tillbaka till Kenya historien slutar med att de gifter sig och flyttar ner till Afrika.

Justin är där för att arbeta för sitt land tillsammans med de andra engelska ambassadörerna. Tessa däremot är där för att hjälpa lokalbefolkningen. Hon träffar där läkaren Arnold Bluhm och jobbar tillsammans med honom för en bättre tillvaro för afrikanerna. Tessa och Bluhm får nys om oegentligheter vid tester och medicinering av sjuka människor. De börjar utreda saken och finner mer och mer bevis. På en resa så blir Tessa brutalt mördad och skulden läggs på den försvunne Bluhm.

Justin blir såklart förkrossad men när den lokala polisen rotar igenom Tessas grejer i deras gemensama hem och när han hittar undangömda dokument och brev så börjar han misstänka att det ligger mer bakom hennes död och Arnolds försvinnande. Justin fortsätter på Tessas spår och försöker hitta de skyldiga vilket påbörjar en lång och livsfarlig resa genom Kenya och tillbaka till England.

Större delar av filmen “The Constant Gardener” är filmad med en ganska skakig kamera, det ökar på filmens spänningsmoment och ihop med sin speciella färgskala gör det filmen lite mer intressant. Filmen hoppar också väldigt mycket i tiden, detta gör att det gäller att vara vaken när man kolla på den här filmen!

Filmen är skrämmande och väldigt tänkvärd. Antagligen går det till så här och det är fruktansvärt. Detta gör filmen viktig och ännu mer intressant. Den är från 11 år men det passar nog sig att en vuxen är med. DVDn innehåller en bortklippt scen där Pernilla August är med, hon spelar en anställd på företaget som ansvarar för forskningen av läkemedlen och ger Justin information, kort därefter blir hon dödad i en mystisk bilolycka.

När filmen var klar så sattes en fond ihop för att hjälpa de fattiga i slummen nära Nairobi där en del av filmen spelades in, filmskaparna installerade även vattentankar, byggde en ny bro och en liten skola i Kibera, i slumen där en del av filmen spelades in. De byggde också en skola i norra Kenya, där de sista scenerna filmades.

Köp filmen direkt på cdon.se! »

Det här är en tv-serie som fortfarande spelas in och sänds. How I Met Your Mother är inne på sin fjärde säsong men det finns bara säsong 1 och säsong 2 på DVD i Sverige än så länge. Serien är en “love story in reverse”. How I Met Your Mother handlar om när Ted Mosby träffar sina barns mamma. Historien är dock väldigt lång och börjar med en lång rad misslyckade förhållanden och andra anekdoter. Ted har levt ett precis ett sådant liv man vill ha levt och det bästa av allt är att han kommer ihåg allt och kan berätta om det.

Serien är skruvad och rolig hela tiden på samma sätt som tex. Vänner. I serien ser vi också Marshall, Teds bästa kompis, Lily - Marshalls flickvän, Robin - Teds ex. och Lilys bästa vän och den allt för underliga Barney - som tror sig vara Teds bästa vän. Det bästa med How I Met Your Mother är definitivt de härliga karaktärerna. Ted är den hopplöse romantikern som gör allt för att hitta den rätte, han stjäl till och med restaurang inredning till en tjej efter deras första dejt för att den blev deras “grej”. Barney som är en kvinnotjusare som kräks när han hör ordet “äktenskap”, han roar sig istället med att sätta på allt han kan. Han har kostym på sig vid alla tillfällen förutom begravningar, kostym är ett plagg att ha kul i. Marshall som är juridikstuderande och vill jobba för miljön, tills han får veta hur mycket man tjänar som bolagsjurist. Lily är dagisfröken som vill bli konstnär och försvinner. Robin är reporter på Metro News 1, hon kan göra vad som helst i rutan, det är ändå ingen som tittar.

Serien är sammanhängande men storyn börjar inte där det senaste avsnittet avslutades utan det är fria episoder. Som tex. “The Slutty Pumpkin”, när Ted som alla andra Halloween går på samma tråkiga fest för att träffa tjejen i pumpadräkten som aldrig dyker upp. Eller “The Pineapple Incident”, Ted däckar efter för många shots i baren och vaknar upp med ett telefonnummer på armen, en annans på byrån, en stukad fot och en helt okänd kvinna i sängen.

Helt enkelt en kanonserie. Min tidigare favorit var 2½ Men, How I met your mother har dock tagit över tronen. Det är en mer varierad humor, flera roliga karaktärer och helt enkelt en skönare story.

Köp filmen direkt på cdon.se! »

Ett av Stanley Kubricks mästerverk - Clockwork Orange, baserad på boken med samma namn av författaren Anthony Burgess. En studie i det gamla hederliga ultravåldet. Clockwork Orange handlar om huliganen Alex som har kul på sitt eget sätt, har kul på bekostnad av andra och hans resa från omoralisk dåre till mönstermedborgare och tillbaka. Alex spelas av den brittiska skådespelaren Malcolm McDowell som vi sett i ett stort antal filmer men framförallt tv-serier, på senare tid i “Entourage” och som Daniel Linderman i “Heroes”.

Filmen är inspelad 1971 men utspelar sig i ett framtida Storbrittanien, ni som sett andra filmer av Kubrick känner igen klädsel och inredning från filmer som tex. 2001: A Space Odyssey.

Alex och hans “dragisar” roar sig med att dricka mjölk plus, någon form av mjölkdrink med knark för att få en i form för det gamla hederliga ultra-våldet och gav sig sedan ut i staden och gav sig på hederligt folk på stan. De är väldigt brutala och hänsynslösa mot både män och kvinnor. De slåss med pinnar och kedjor och våldtar.

Språket mellan Alex och hans polare är väldigt intressant, man skulle kunna få för sig att de är intellektuella, speciellt ihop med att Alex kopplar av på kvällen med att lyssna på Ludwig Vans Nionde. “Appy-polly-loggies. I had something of a pain in the gulliver so had to sleep. I was not awakened when I gave orders for wakening.” eller “As an unmuddied lake, Fred. As clear as an azure sky of deepest summer. You can rely on me, Fred. “. Filmen tar en vändning när ett inbrott går lite snett, Alex har ihjäl en kvinna och hans kompisar ser till att han stannar där tills polisen kommer medan de försvinner därifrån. Alex blir dömd till ett långt fängelsestraff, väl i fängelset försöker han göra det mesta han kan för att få komma ut så fort som möjligt. Han får då nys om ett nytt program som ska kunna “bota” brottslingar och därmed kunna komma ut ur fängelset på några veckor. Här kommer en spännande moralisk fråga in i filmen, speciellt som den utspelas i England som har ett av världens mest övervakade folk. Behandlingen bygger på att få brottslingen att må så dåligt att han bara vill dö när han ser våldsamma scener. En präst påtalar här problemet, ska staten kunna ta det fria valet från människan?

Filmen är i typisk Kubrick-manér. Filmen är absurd rakt igenom, vart karaktärerna än är så finns det obscen konst, tavlor och skulpturer. Musiken är helt fel, det är klassisk musik till alla våldsscener. Kameravinklarna är väldigt speciella, mycket närbilder och filmat mycket uppifrån/nedifrån.

Det visuella våldet i filmen är inte så brutalt, det finns klart värre filmer, men undertonen är desto brutalare. Det här är ingen film för barn och en åldersgräns på 15år. Filmen är som sagt inspelad 1971 men nu finns det en re-mastrad version som släpptes 2001 och det är god kvalitet både på bild och ljud.

Köp filmen direkt på cdon.se! »

“Paris , je t’aime” är en lite annorlunda film, uppbyggd på 20 olika episoder från olika regissörer med egentligen bara två saker gemensamt: Paris och Kärlek. Filmen är i grunden på franska men en del av regisörrerna och skådespelarna är kända amerikaner. En episod är tex. regisserad av den kände skräckregissören Wes Craven (”Scream-filmerna”, “The Hills Have Eyes” mfl.) och i en roll ser vi Maggie Gyllenhall och i en annan Natalie Portman. Joel och Ethan Coen har också regisserat en episod i filmen och i deras episod ser vi Steve Buscemi som en turist i huvudrollen.

Alla delar i Paris, je t’aime handlar som sagt om staden Paris och om kärlek. De utspelar sig såklart i olika delar av staden och behandlar kärlek på olika sätt. Den första delen handlar om en bitter man som på ett otippat sätt möter en vacker kvinna, precis vad han behövde. Den episoden utspelar sig i den klassiska stadsdelen Montmartre.

Delarna fortsätter och behandlar ämnen så som kärlek över gränserna, som när en fransk tonåring träffar en muslimsk tjej och blir snabbt förälskad.

Episod fyra, regisserad av bröderna Coen är lite annorlunda. Här ser vi Steve Buscemi som en turist som gör alla fel i Paris tunnelbana. Han är helt ensam i staden och sitter och bläddrar i sin guidebok medans han väntar på tåget på tunnelbanestationen “Tuileries”. På perrongen över spåret ser han två förälskade ungdomar som intresserar honom. Han tittar på dem samtidigt som han i sin guidebok läser uppmaningen att inte se andra människor i ögonen. Killen blir galen och det som händer är ganska komiskt och Steve Buscemi gör en fantastisk roll utan repliker.

En del episoder är helt skruvade, så som “Porte de Choisy” av “Christopher Doyle” och “Quartier de la Madeleine” där vi ser Elija Wood i en konstig scen med en vampyrkvinna. De allra flesta episoderna är dock vackra och med ett bra budskap. Segmentet “Loin du 16ème” handlar om en fattig kvinna som arbetar som barnflicka hos en rik familj. Hon lämnar varje morgon sitt barn på ett dagis och åker sedan till sitt jobb vilket är att passa en annan kvinnas barn. Just denna episod tycker jag är väldigt tankvärd.

Meningen var att denna film skulle ha en del som representerade varje “arrondissement” i Paris, så blev dock inte utfallet. Att denna film är skapad av ett stort antal regissörer tycker jag är fantastiskt. Det har blivit en film som är intressant hela tiden då varje del är en ny story. Att de knyts ihop i sina två grundtankar tycker jag är ännu bättre. Paris, je t’aime är på samma sätt som Amelie Från Montmartre en film som verkligen gör att jag vill besöka Paris. Filmen är från 11år så den går definitivt att se med sina barn, eller med sin käresta. DVDn innehåller inte så mycket mer än filmen och en trailer, men det är gott nog!

Köp filmen direkt på cdon.se! »

Här har vi en film som är väldigt annorlunda mot de tidigare som finns på den här siten. Det här är regissören och skådespelaren Quentin Tarantinos första långfilm. Alla som sett någon Tarantino film vet att det brukar förekomma höga doser våld och så är även fallet i De Hänsynslösa. Filmen är från 1992 och är som sagt Tarantinos första långfilm. Innan denna hade Quentin Tarantino bara gjort en kortfilm. Som vanligt så är Tarantino själv med på duken och spelar en av de 6 gangsters med coola kläder och coola namn som ska göra det perfekta brottet.

Filmen börjar med en lång dialog över en frukost mellan Mr. White, Mr. Orange, Mr. Blond, Mr. Pink som spelas av Steve Buscemi, Mr. Blue och Mr. Brown som görs av Tarantino själv samt storgangstern Joe Cabbot och Nice Guy Eddie. Diskussionen handlar om en så viktigt ämne som dricks, Joe är schysst och bjuder på frukosten men kräver de andra grabbarna på dricksen och lång härlig diskussion uppstår.

Gänget ska råna en bank och alla killar i gänget är handplockade av Joe. För att ingen ska veta vem den andre är så får de fingerade namn och ska istället koncentrera sig på jobbet. Tidslinjen i filmen hoppar fram och tillbaka och gör att de knappa 100 minutrarna går väldigt fort. När handlingen kommer igång är vi med i bilen där en av rånarna blivit skjuten, något har gått snett. Gänget splittras och alla är för sig själva och försöker ta sig till mötesplatsen. Vi får se händelser från hur de olika karaktärerna försöker komma undan polisen och sedan ta sig till mötesplatsen. Väl där kommer diskussioner upp om att de antagligen har en infiltratör bland sig.

Den största delen av filmen utspelar sig i en lagerlokal där gänget diskuterar hur de ska göra och vems fel allt är. Jag gillar denna typ av film som kan ha en stor del dramatik och action men på en väldigt begränsad yta, det är en konst i sig att inte få detta tråkigt. Quentin Tarantino gör detta väldigt bra i De hänsynslösa. Skådespeleriet är bra, jag gillar speciellt Steve Buscemi som Mr. Pink som är tveksam och negativ mest hela tiden.

Ordet “Fuck” används 272 gånger i filmen och budgeten var så liten att mycket av kläderna som skådespelarna har på sig var deras egna och det mesta är inspelat i samma lokaler. I orginalversionen av filmen hörs det inga repliker från kvinnliga skådespelare.

Filmen är från 15år och det är ganska mycket blod och en hel del våld. Det är inget för barn eller för vuxna som inte kan hantera detta. Stundtals är våldet ganska intensivt och kan lätt uppfattas stötande. På det stora hela är detta dock en mycket sevärd film.

Köp filmen direkt på cdon.se! »

Återigen dags för en härlig fransk film från en av mina absoluta favoritregissörer Jean-Pierre Jeunet - Delikatessen. Den här filmen är inte lika vacker och får en inte att må lika bra som när man tittar på den härliga Amelie Från Montmartre från samma regissör. Den är snarare mörk, lite läskig men framförallt bisarr. Filmen utspelar sig i Frankrike efter den moderna världens undergång där du inte ens kan köpa mat för pengar här är det bönor och ärtor som gäller.

Delikatessen handlar om de udda karaktärer som bor i ett skabbigt hyreshus. Det är mannen som har hela lägenheten full med sniglar och gärna äter dem men ogärna delar med sig, det är dottern med dom tjocka glasögona, bröderna som tillverkar leksaker och såklart slaktaren med sin slakteributik i husets bottenplan och som är den som äger huset. Intet att förglömma är de underliga varelser som bor i kloaken.

Filmen är mörk och inspelad i en väldigt egen färgskala. Det mesta är smutsigt och alla lever i misär, alla utom slaktaren och hans dotter. Slaktaren tjänar pengar på en alldeles speciell vara…Han annonserar regelbundet efter vaktmästare till huset, de verkar försvinna då och då. Det är här Dominique Pinons karaktär Louison kommer in, han söker jobbet och får det. Alla vet vad han ska användas till förutom han själv. Han har dock en väldans tur då slaktarens dotter blir kär i Louison och det hela utvecklar sig till en fin kärlekssaga. Handlingen tar dock flera vändningar och kommer upp i högt tempo i mitten av filmen när troglodyterna försöker rädda Louison.

Filmen är mycket välgjord, det syns redan i introt där kameran sveper genom ett rum med massa grejer och här hittar vi namnen på alla i filmen på många olika och kreativa sätt. Enbart detta intro gör filmen sevärd i mitt tycke. Jeunet och Caros snille syns också i den genomarbetade och humoristiska sexscenen i filmen som involverar betydligt fler än 2 personer. Delikatessen är mycket detaljerad, det syns i introt, det syns hos gubben med sniglarna och på många fler ställen. Se gärna filmen flera gånger för att upptäcka något nytt varje gång!

När ni ser den här filmen kan ni tänka på känslan man får när man vaknar upp mitt under filmen, är yrvaken och har hög feber och det första man ser är troglodyterna som krälar i kloaken. Det hände mig sist jag tittade på filmen :).

Återigen ser vi Dominique Pinon i en Jeunet-film. Han gör även den här rollen kanonbra. Som slaktaren ser vi Jean-Claude Dreyfus som har över 120 filmer och tv-serier på sin meritlista! Det sägs att Jeunet kom på iden om att göra en film om kanibalism när han var på semester i USA och kom fram till att maten var så dålig att det “…tasted like real humans”.

Filmen är från 15 år och lämpar sig således inte för barn. Den är 95 minuter lång och DVDn innehåller lite extramaterial i form av making of och lite kommentarer av regissören.

Köp filmen på cdon.se! »

Livet är underbart! Det är det verkligen. Speciellt när man får titta på sådan här riktig kvalitets film. Den här filmen såg jag första gången på ett mysigt litet hostel i Napoli där jag och min sambo var på semester. Vi tyckte så mycket om den så vi köpte med oss DVDn hem.

Filmen är regisserad av den kände italienske regissören Roberto Benigni som också innehar huvudrollen. Filmen utspelas i 30-talets Italien och handlar om Guido (Benigni) och Dora och börjar som en romantisk kärlekshistoria. Det börjar med att Guido blir kär i lärarinnan Dora som dock är förlovad med en annan. Guido kämpar för att vinna över Dora till sin sida och storyn fortsätter och efter 5 år är de gifta och har en son tillsammans, Giosuè.

Filmen tar dock en abrupt vändning när Italien ockuperas av tyska trupper. Guido är jude och får då såklart stora problem med ockupationsstyrkorna. Till slut så skickas Guido och hans son Giosuè till ett koncentrationsläger, mamma Dora följer frivilligt med för att få vara med sin man och son. Men i koncentrationslägret så skiljs män och kvinnor åt. Guido och Giosuè följs åt och Guido gör allt han kan för att hans son inte skall förstå att det är allvarligt utan att de är på en lång semester. Guido förklarar för sin son att de deltar i ett stort spel och att de måste vinna tillräckligt många poäng för att vinna en tank och kunna åka hem. Guido är väldigt snabbtänkt och detta gör att de kan hålla sig undan duscharna.

Guido gör allt med humor och detta gör att hela situationen för honom och Giosuè blir uthärdlig. Det gör också filmen väldigt komisk. Benigni gör rollen otroligt bra och det visade sig också när han vann en Oscar för bästa skådespelare. Detta var andra gången en skådespelare som regisserat sig själv vann en Oscar för bästa skådespelare och det var även andra gången en skådespelare fick denna utmärkelse i en helt italiensk film. Filmen fick ytterligare två Oscars, bästa utländska film och för bästa filmmusik.

Som Dora ser vi Nicoletta Braschi som faktiskt är Roberto Benignis fru och vid ett tillfälle i filmen så tilltalar hon Guido som Roberto.

Filmen är tillåten från 11 år och på DVD finns det både engelskt tal och orginalspråket Italienska vilket jag klart rekommenderar.

Köp filmen på cdon.se! »

Det här är en härlig film för både barn och vuxna. Jag har den på min topplista och detsamma har min kompis barn på 3-4år. Min Granne Totoro är en animerad film av den legendariske Hayao Miyazaki som i Sverige framförallt blev känd efter filmen Spirited Away. Den här filmen är från 1988 men släpptes på DVD i Sverige så sent som i oktober 2007, första gången den släpptes utanför Japan var 1993 och detta i USA.

Filmen handlar om systrarna Satsuki och Mei som tillsammans med sin pappa flyttar in i ett hus på landet. Deras mamma ligger på ett sjukhus i närheten men alla hoppas att hon snart ska få komma hem. Berättelsen börjar med hur familjen installerar sig i sitt nya hus och allt det nya som finns där och omkring. Vi får här möta “sotspridarna” som till en början skrämmer systrarna, sotspridarna känner ni som sett Spirited Away igen. Mormor som har tagit hand om huset förklarar för flickorna att det är sotspridarna som skapar smuts i husen och att vuxna inte kan se dessa.

Satsuki är gammal nog att gå i skolan så på dagarna är Mei hemma själv med deras pappa som jobbar hemifrån som författare. En dag så hittar Mei ett spår av ekollon och får sedan syn på en underlig liten varelse. Hon följer efter denne som helt plötsligt blir osynlig, hon får syn på varelsen igen och då har den en medhjälpare. Mei följer efter dessa konstiga typer in i skogen. Här möter Mei Totoro för första gången. Totoro är en stor och lurvig varelse och de tävlar i att vråla.

Mei somnar hos Totoro, hon blir väckt av sin syster Satsuki och då är Totoro borta. Satsuki tror inte riktigt på Meis berättelse. Det visar sig dock vara sant och Satsuki får också träffa Totoro och deras äventyr tar fart. Mei och Satsuki får även åka den otroligt härliga kattbussen. Mei och Satsuki träffar Totoro flera gånger och de blir tillsammans “en vind”.

Filmen är 20 år gammal men det är en fantastisk saga berättad på ett klassiskt japanskt animevis. Det är mänskliga karaktärer med enorma munnar och små ögon, det är underliga karaktärer som Totoro själv och kattbussen. Teckningen är fin och mycket detaljrik. DVDn innehåller såklart både svenskt och japanskt tal samt svensk textning. Perfekt för både barn och vuxen. Det japanska orginalspråket är klart att föredra.

Det sägs att filmen är lite självbiografisk, när Hayao och hans bror var små låg deras mor på sjukhus under långa perioder. Namnen på de två flickorna, Mei och Satsuki är en ordlek och handlar om månaden “Maj”, Satsuki betyder Maj på gammal japanska och namnet “Mei” är det japanska uttalet på det engelska ordet “May”. Det tog flera år innan denna film slog i Japan, den blev inte populär förens butikshyllorna började fyllas med Kung Totoro dockor.

Den här filmen passar perfekt för dig som gillar japansk anime, för dig som gillar barnfilmer, för dig som vill se något annorlunda eller som ett perfekt alternativ till dagens tecknade filmer som era knoddar tittar på.

Köp filmen på cdon.se! »

Amelie från Montmartre handlar som titel antyder om Amelie Poulain som bor i stadsdelen Montmartre i centrala Paris. Amelie spelas av den franska skådespelerskan Audrey Tautou, som senare gjort “En Långvarig Förlovning” samt “Da Vinci Koden”. Filmen börjar med ett otroligt långt intro på samma tema som Jean-Pierre Jeunets tidigare film Foutaises eller “Things I like, Things I don’t like” som är den engelska titeln. Introt berättar om Amelies liv och personerna kring henne och vad de tycker om och inte tycker om. Introt är detaljerat med vad människorna i Amelies närhet tycker om och inte, hennes pappa gillar t.ex. att dra loss stora bitar tapet och tömma sin verktygslåda och göra rent den och sedan lägga tillbaka allt. Introt är väldigt humoristiskt och ganska ensamt i sitt slag. De är väldigt få repliker från skådespelarna, hela berättelsen sköts av en berättarröst.

Amelies mamma dör när Amelie fortfarande är en liten flicka och hon blir uppfostrad av sin far. Han får för sig att Amelie har en hjärtsjukdom och är därför väldigt försiktig med henne, hon har knappt någon kontakt med människor. Det resulterar i att hon växer upp till att bli en väldigt blyg och lite annorlunda kvinna.

När Amelie blir äldre flyttar hon till stadsdelen Montmartre och börjar arbeta som servitris på det lilla cafét Två Väderkvarnar. Där jobbar hon och lever tyst tillsammans med sina arbetskamrater och stammisar. Dominique Pinon spelar Joseph, en bitter stammis på Två Väderkvarnar. Det enda han tycker om är att poppa bubbelplast.

Fröken Poulain hittar av en händelse en liten skatt i sin lägenhet. Hon förstår att den tillhör någon som tidigare bott där. Hon bestämmer sig för att leta rätt på personen och återlämna lådan. Hon gör det på sitt speciella Amelie sätt, när hon får se hur glad mannen blir bestämmer hon sig för att fortsätta hjälpa människor.

Amelie från Montmartre är en riktig må bra film! Bland de allra bästa jag sett, perfekt att sätta igång när man tappat tron på mänskligheten eller bara känner sig lite nere, Amelie piggar alltid upp. Filmen är rolig och har många poänger, men framförallt så har den många älskvärda karaktärer. Alla människor i filmen har väldigt säregna drag och är roliga på olika sätt. Filmens story är drömlik och den är filmad på samma sätt, färgerna är djupa och sköna och allt är vackert filmat.

För den här filmen vann Jean-Pierre Jeunet hela 4a Césars och var Frankrikes största exportframgång ditills. På dvdn hittar du bland annat roligt extramaterial en snutt med funny faces från Audrey Tautou, regissören Jeunet gillar att anställa skådespelare med dessa kvalitéer. Och om Tautou har han sagt att “…hon är perfekt för mig, hon kan göra både komedi och drama. Det är väldigt sällsynt i Frankrike”.

Köp filmen på cdon.se! »

A Night at the Roxbury är en av mina absoluta favoritfilmer. Det här en sådan film som jag sett så många gånger att jag skrattar en stund redan innan varje skämt, när skämtet dras och en lång stund efter. Jag tror också att den har en av de bästa soundtracken jag hört.

A Night at the Roxbury är en skön och överdriven komedi regisserad av John Fortenberry som i övrigt brukar regissera tv-serier. Filmen handlar om Doug och Steve - The Butabi brothers. Doug Butabi spelas av Chris Kattan och Steve spelas av den eminente Will Ferrel som har filmer som “Blades of Glory” och “Stranger Than Fiction” på sin repertoar. Steve och Doug är två “club-hoppers” vilka har som dröm att öppna sin egna supercoola klubb. Men till en början så måste de komma in på The Roxbury.

Doug och Steve har dock ett problem - deras far. Han tycker inte alls att bröderna ska springa på klubbar hela kvällarna utan han tycker att de ska jobba i familjens butik och sälja konstväxter. Doug är den jobbiga sonen och ser till att Steve inte sköter sig.

En kväll blir bröderna på körda av Richard Grieco, the king of 21st jump street :), bilen Grieco kör är stulen och för att undvika trubbel med polisen tar han med dem in på The Roxbury och de träffar där den karismatiska klubbägaren Mr. Zadir som uttalar det klassiska Roxbury citatet “Dooey, did you just grab my ass?” och får till svar från sin assistent “Sir, from where I’m standing, that’s a physical impossibilty.”.
Här ifrån börjar brödernas kamp mot sin far och resan mot sin egen coola klubb.

I filmen ser vi även Will Ferrells nuvarande fru Viveca Paulin i en mindre roll. Richard Grieco som bröderna Butabi kallar “The king of 21st Jump Street” var egentligen bara med i 18 episoder av seriens ca 80.

Den här filmen är 81 minuter skratt. Den här filmen passar vilket tillfälle som helst och den passar alla människor. Det är lite överdriven humor men det är fantastiskt roligt. Om du sett och gillat någon annan film med Will Ferrell så kommer du älska den här rullen!

Köp filmen på cdon.se! »